Dags för 2014

Vi börjar i punktform.

Årets bästa: Cessna
Årets sämsta: Tanden som skulle dras ut men sedan inte skulle dras ut
Årets roligaste: All tid med Oskar
Årets konstigaste: Att inte ha hemlängtan när man åker hem


Tror inte jag gjorde någon sån här sammanfattning förra året, eller kanske, men jag gör en nu i alla fall. dock ska det sägas att man ju mest kommer ihåg det senaste som hände. Så vi tar väl mest några konstateranden, för att lätta upp sorteringen.

Året började i en norsk väns lägenhet där jag träffade Martin som liksom mig tycker att Dragonforce är världens bästa liveband. I mars flyttade vi ihop då våra lägenheter låg så nära varandra och vi trivdes i varandras sällskap. Under tiden jag inte var hemma var jag på det relativt nya jobbet på Clas Ohlson. Till en början var det bara som vikarie men sedan blev det en fast tjänst där.

Det blev sommar och tiden slogs ihjäl genom konserter, fest, grillhäng och resor. Jag reste till Italien i juli tillsammans med Martin, Magnus och Mikkel. De tre Musketörerna och jag. Typ. Jag fick ett nytt italien-band runt min vänstra handled. Där satt också en ny tatuering, liksom på högra handleden. Mormor blev bara lite bestört när hon såg den. Men det gick bra. Lite senare, i augusti, reste jag och Martin till USA. Första gången jag flög åt det hållet, väldigt härligt var det. Både flygningen och resan. Eller USA. Hur som helst, lite tid spenderades där innan hösten började på riktigt i Oslo.

Och hösten, den bjöd på en söt liten katt vid namn Cessna. 20 Oktober kom hon hem till oss, gick en runda i lägenheten och började leka med mattan. En sötare katt får man leta efter. Hon är min bäbis, bästis och bundsförvant. Ja, jag tycker om den katten. Vi blev som en liten familj, med en vild liten gullig varelse att hålla koll på. Och leka med. Och mata. Och göra rent i kattlådan för. och tejpa över soffan. Men det går bra :)

Hösten och vintern har i övrigt mest inneburit jobb. Har haft någon liten ledig lördag sen i oktober, annars har det varit jobb jobb jobb på olika restauranger och hotell. Och Clas då. Har under hösten även avklarat två distansutbildningar, en i etologi och en i evolutionsbiologi. Spännande grejer det. Men nej, jag vet fortfarande inte vad jag ska bli. Men jag är nog närmare i alla fall.

Så, nu har vi avklarat all ren fakta. Så, nu tänkte jag bara ta en sista liten grej. Nämligen det här med vänner. Det är inte lätt när man flyttar runt, slutar gymnasiet, byter stad och jobb och boende. Man träffar nya, härliga, udda människor som man aldrig skulle träffat någon annanstans. Man hänger med på spontana grejer, hamnar på nya platser och gör saker man aldrig gjort förut. Ändå har jag alltid tyckt att det är de gamla vännerna som räknas. De som verkligen känner en, som har sett en utvecklas och varit med om samma saker som en själv. Därför är det extra ledsamt när dessa vänner slutar höra av sig. En del bara försvinner, säger "hejdå, vi hörs" och är puts väck borta. Andra rinner bort, liksom verkar undvika en, svarar långsammare och långsammare. Men sen helt plötsligt "hej är du hemma i helgen?" Eh, nej, jag har bott i Oslo i ett år nu. "Jaha ja just ja, det glömde jag. Det får bli en annan gång då!" Men det värsta är inte de som tystnar. Det värsta är de som kan ses, säger att de kan ses, men ändå inte gör något åt det. "Hej, jag är hemma samma vecka som du. Men då är jag upptagen med andra. Det var ju synd." Eller "hej, jag är i Stockholm samtidigt som du. Men oj nej, jag måste visst på ett möte då. Det var ju synd." Och ja, jag tycker det är synd. Det gör liksom extra ont att veta att det inte är avståndet längre det är fel på, utan dig. Vänskapen var visst inte så viktig längre. Synd, för den är det för mig.

Så, målet för 2014 är att ta hand om det som är viktigt, bry sig om de som verkligen värdesätter det. Kämpa lite mer för rätt saker, och lite mindre för dåliga saker. Och bli lite mer kreativ. Och dricka mer varm choklad. Och busa en massa med Cessna.


Klart slut från Oslo.