Jag har helt fastnat. Ni vet såndär instant kärlek till en sång.
Anberlin - Feel Good Drag
Was this over before
Before it ever began
Your kiss
Your calls
Your crutch
Like the devil's got your hand
This was over before
Before it ever began
Your lips
Your lies
Your lust
Like the devil's in your hands
De sätter fantasin i växtvärk
torsdag 31 juli 2014
måndag 28 juli 2014
Should I stay or should I go
Det är måndag. På torsdag måste jag bestämma mig. Då måste jag ta ett beslut som avgör hur nästkommande år kommer bli. Jag är så förvirrad. Så otroligt förvirrad.
Igår var jag helt inställd på att flytta hem. Småsaker gjorde att jag kände att jag fått nog. Det är så frustrerande att folk ständigt flyttar, att man aldrig kan hålla fast vid något eller göra ordentliga planer. Jag skyller inte detta på någon annan, alla tar sina egna beslut och man ska inte påverkas av andra. Men ändå, det är tufft.
Så jag gick in på antagning, tittade på mina besked och kände "ja, nu gör jag det här, nu tar jag tag i livet och skaffar äntligen en fast punkt." Och det kändes bra fram tills jag tänkte på allt det praktiska. Säga upp mig från jobbet, hitta en ersättare till lägenheten, hitta en ny lägenhet etc. Det blev så mycket som skulle fixas helt plötsligt. Det är inte bara att dra när man känner för det, då när man bara vill bort.
Idag pratade jag med två vänner. Den ena berättade att hon nu tittat på resa i höst. Hon kommer alltså definitivt inte komma tillbaka i höst. Jahopp. Sen berättade en annan att hon blivit osäker igen på om hon ska flytta upp eller inte. Hon, som egentligen var den sista anledningen för mig att stanna kvar, kanske inte kommer. Jaha. Fria tyglar? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag vill flytta. Samtidigt inte. Jag vill va kvar. Samtidigt vill jag bara bort. Jag är rädd att ett år till här bara blir en upprepning. Hitta nya vänner, festa, jobba, festa, jobba, vänner flyttar, ensam, träna, jobba, flytta hem. Och så gick ett år. Jag måste ha ett mål, en mening. Något som gör att jag är här.
Samtidigt, hade jag inte haft några vänner kvar här alls hade beslutet inte varit så svårt att ta. Det finns så många här jag skulle sakna, och det är ju inte så hemskt ändå. Samtidigt känns det som att jag är tillbaka på samma ruta jag stod på för 2 år sen när jag flyttade hit. Börja plugga, eller skapa sig ett liv i Oslo. Det är inte så stor skillnad, förutom att jag nu är 22 och faktiskt har sökt en utbildning jag vill läsa. Kanske. troligtvis. Förutom att jag nu gjort detta i två år. Förutom att jag har tjänat ihop de där pengarna jag ville ha. Förutom att jag har fått resa, har bott i kollektiv och provat på ett nytt land. jag är klar, tror jag. Eller så har jag bara gett upp. Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte.
Igår var jag helt inställd på att flytta hem. Småsaker gjorde att jag kände att jag fått nog. Det är så frustrerande att folk ständigt flyttar, att man aldrig kan hålla fast vid något eller göra ordentliga planer. Jag skyller inte detta på någon annan, alla tar sina egna beslut och man ska inte påverkas av andra. Men ändå, det är tufft.
Så jag gick in på antagning, tittade på mina besked och kände "ja, nu gör jag det här, nu tar jag tag i livet och skaffar äntligen en fast punkt." Och det kändes bra fram tills jag tänkte på allt det praktiska. Säga upp mig från jobbet, hitta en ersättare till lägenheten, hitta en ny lägenhet etc. Det blev så mycket som skulle fixas helt plötsligt. Det är inte bara att dra när man känner för det, då när man bara vill bort.
Idag pratade jag med två vänner. Den ena berättade att hon nu tittat på resa i höst. Hon kommer alltså definitivt inte komma tillbaka i höst. Jahopp. Sen berättade en annan att hon blivit osäker igen på om hon ska flytta upp eller inte. Hon, som egentligen var den sista anledningen för mig att stanna kvar, kanske inte kommer. Jaha. Fria tyglar? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag vill flytta. Samtidigt inte. Jag vill va kvar. Samtidigt vill jag bara bort. Jag är rädd att ett år till här bara blir en upprepning. Hitta nya vänner, festa, jobba, festa, jobba, vänner flyttar, ensam, träna, jobba, flytta hem. Och så gick ett år. Jag måste ha ett mål, en mening. Något som gör att jag är här.
Samtidigt, hade jag inte haft några vänner kvar här alls hade beslutet inte varit så svårt att ta. Det finns så många här jag skulle sakna, och det är ju inte så hemskt ändå. Samtidigt känns det som att jag är tillbaka på samma ruta jag stod på för 2 år sen när jag flyttade hit. Börja plugga, eller skapa sig ett liv i Oslo. Det är inte så stor skillnad, förutom att jag nu är 22 och faktiskt har sökt en utbildning jag vill läsa. Kanske. troligtvis. Förutom att jag nu gjort detta i två år. Förutom att jag har tjänat ihop de där pengarna jag ville ha. Förutom att jag har fått resa, har bott i kollektiv och provat på ett nytt land. jag är klar, tror jag. Eller så har jag bara gett upp. Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte.
söndag 27 juli 2014
lördag 26 juli 2014
Syskon på besök 2
Lördagens bilder!
Första trikkturen!
Kloster på Hovedøya
Tydligen måste minst en av mina systrar blunda på bilderna
Nationaltheatret
På veterantrikken!
Frognerparken
"Titta på statyn Ida så tar jag en bild"
Alla asiaterna går in till Chinatown
Bislett!
Första t-bane resan för de något trötta små liven
St Hanshaugen
fredag 25 juli 2014
onsdag 23 juli 2014
1300 grader
800 grader och 1300 samtal
Det är på tok för varmt för att vara någonstans
Så jag gick till Löplabbet och köpte nya löpskor för 1800 kronor. Som jag sen hittade billigare på nätet. Suck.
Det är på tok för varmt för att vara någonstans
Så jag gick till Löplabbet och köpte nya löpskor för 1800 kronor. Som jag sen hittade billigare på nätet. Suck.
söndag 20 juli 2014
lördag 19 juli 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)