Monday it all comes back

En måndag som innebär slutet lika mycket som en söndag.

Det är inte många som förstår. Det är inte många som förstår alls, varför det känns såhär, hur man kan sakna någon man egentligen inte gillar. Inte på det sättet. Du är den enda som möjligtvis kan förstå, och du vänder ryggen till. Det är nog det värsta. Fast jag förstår dig ju, jag förstår att saker ändras, allt har ett slut och bla bla resten. Men det gör ändå ont. Det gör ont därför att jag trodde att jag alltid kunde räkna med dig. Det gör ont därför att även om vi skiljde oss åt på så många sätt är du den person jag lärt känna bäst. Den jag kunnat utan och innan. Den jag vet precis hur den funkar. Vi var ett team. Vi var oss själva med varandra. Vi var ett vi. Och hur lång tid det än tar för mig att förstå att det aldrig kommer tillbaka, så kommer jag alltid vara där för dig. Ja det låter fånigt, men du har en bit av mitt hjärta som aldrig kommer tillbaka.

Det är bara så det är.