Jag vet att jag är rädd för det möjliga, rädd för det omöjliga och det som inte blir som jag tänkt mig. Jag vet att det är ologiskt, att det inte blir lika farligt som jag tänkt mig och att det alltid är det där innan som är värst. Så varför målar jag fan på väggen? Varför läser jag in betydelser som inte finns, varför rymmer jag innan sak A ens har hunnit hända? Skärp dig. Sluta. Andas. Slappna av. Du vet vad du gör. Du vet att du inte ska göra så. Du vet att inget blir bättre, du vet att du egentligen inte bryr dig så mycket som du tänker dig att du gör. Sluta nu. Stäng av. Låt det vara. Tänk på bara på det som händer nu, inte det som kan hända imorgon. Slut förstöra. Dig själv.
Jag önskar att jag kunde skylla på dig, men det förändrar ingenting. Det här är bara jag.
“jag har varit med om många hemska, fruktansvärda och otäcka saker i mitt liv, en del av dem har faktiskt hänt.”- Mark Twain
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar