Ibland går det bra

... Och ibland går det mindre bra. Har haft några set-backs den senaste tiden som gjort mig lite dyster

1. Jag har, efter tre veckor på kursen, fortfarande inte fått mina inloggningsuppgifter till distansutbildningen i Linköping. Panik börjar uppstå.
2. Jag har ännu en gång ramlat med den #"%\ bysykkeln påväg till jobbet. Hatar Oslos vägar och regn.
3. Jag kan inte träna på mitt gym pga vissa oklarheter i gymmets användarvillkor.
4. Jag har betalat 500 kr för en totalt värdelös tandundersökning.
5. Jag har fått ännu en bussbot och betalat 750 kr också helt i onödan.


Och det som känns värst av allt är att jag inte helt kan lägga över ansvaret för alla de här "problemen" på något eller någon annan. Det är ju faktiskt upp till mig att hålla lite koll på saker och ting. Men det är en väldigt fin balansgång. Otydligheter och otrevligt uppförande försvårar vardagen så onödigt mycket.

Tandundersökningen var nog värst. Hade av mina svenska tandläkare fått besked om att jag måste dra ut en visdomstand i underkäken asap. Ville inte förlora en massa pengar på att behöva ta ledigt och åka hem och dra ut den, så beställde en tid i Oslo. När jag kommer dit säger de att de inte ser någon tand som behöver dras ut. Och visste jag vilken det var som jag ville dra ut? Eh nej. Helst ingen alls. Nähe. Okej, då kan du gå hem och ringa oss om du får veta vilken din andra tandläkare tycker att vi ska dra ut. Jahopp. Men 500 kr fick jag betala för två fina röntgenbilder. Det var ju värda pengar.

Bussboten var inte heller speciellt kul. Efter en fin tripp till IKEA där jag kommit undan med 129 kr, övertalades jag av mina vänner att ta trikken hem. Självklart utan busskort för "det är ju aldrig några kontrollanter här." Vid en hållplats ser jag en man med en kortterminal gå på. Jag säger detta till mina vänner, som säger att "nej det är nog ingen fara." En minut senare tvingas jag betala 750 kr för att jag saknar biljett, även om jag har en biljett till ett värde av 100 kr på kortet (älskar det här systemet, verkligen). Kontrollanterna är otrevliga och står runt oss så att vi inte ska riskera att smita av. Väldigt trevlig upplevelse, så värt 750 kr. Och självklart, jag vet, det är mitt eget fel. Jag kunde ha gått av, jag kunde ha köpt biljett, jag kunde ha tagit cykeln istället. Det är bara så surt. varför skaffar Oslos kollektivtrafik inte bara ett bättre system och billigare priser, så att folk faktiskt tjänar på att betala? För det gör man verkligen inte nu. Även om jag självklart självklart önskar att jag hade sluppit en bot.


1200 kr... tänk vad jag kunde gjort med det. Behållt skorna jag köpte. Gå på konserten den 4e oktober. Resa hem.


Tror jag ska köpa en trisslott.