onsdag 7 januari 2009

Hej, jag är kort och inte så lång!


Och det känns som att jag har ett litet privat jävla moln över mig...
Seven days <3
When you need it the most, that´s when it disappears
You never know, but you can guess
I wished for an end, and an ending I got.
But you keep wonder in my dreams, when I´m awake and when I sleep
I thought I would forget. I was trying to forgive you.
But you travel in my mind every day and every week
and it´s really hard to see the truth when all I see is you

Jag förstår mig inte på detta. Varför är det så svårt att glömma, varför minns man inte det man vill minnas?
Hur tänker jag. Vad är det jag vill. Förstår ingenting,
ingenting.
Ibland
känns det så bra. Sen försvinner det. Jag minns inte hur kärlek känns, jag orkar inte uppleva allt det där igen och igen. Samtidigt.. Det är ju sådär det ska vara? Bli kär nu! Jag vågar inte! Jag orkar inte. Jag vill inte, jag.. Kan inte... Låt bli då! Nej... Det är ju det jag vill. Eller?


Jag skrattar nästan åt mig själv. Det kan väl inte vara så fruktansvärt svårt? Positivt tänkande. Jodå. Ge mig en öde ö och några hundra år så ska jag nog komma på vad jag vill. Ha mat!


If I had the power then I think I would
Yeah I think I´d do it if I could
Erase you and turn back time
To forget you will never be mine


Att se er gör fortfarande ont, men jag avskyr dig. Nä... Det du får mig att känna
X

1 kommentar:

  1. that's some nice poems and words you got here.

    hope you get back on track soon. take care girl.

    Alex
    http://keans-eyecandy.blogspot.com/

    SvaraRadera