lördag 7 februari 2009

Jag vill Fly från verkligheten

Det är så det är

När det började ljusna
När det var ganska okej
När man var hoppfull, glad
När man tänkte att det ändå är ganska långt kvar till framtiden


stod den där
som ett skrik i ansiktet
som ett slag på hälarna
Fan!

Över över över, det är över, det är slut. Fan. Varför blev det såhär? När hände det?
Jag behöver dig. Jag tycker så mycket om dig. Jag dör, jag orkar inte. Meningslöst.
Oåterkallerligt

Jag tor jag går sönder, jag orkar inte brista mer
Snälla, snälla hopp, försvinn inte från mig. Du är det mesta, du är det första, du är det som förändrat mig mest. Du ser, du lyssnar, du förstår. Jag hatar det, jag rinner bort.
Oåterkallerligt

Allting har ett slut

Jag kommer aldirg, aldrig ALDRIG träffa någon som dig igen.

Potatismos <3

1 kommentar: