onsdag 18 februari 2009

Minns du?


Minns du

När du såg rakt igenom mig
Minns du när jag läste de konstiga skämten på engelska för dig? De fick dig att le, men jag tror du tyckte jag var konstig. Men vad gjorde jag inte för att få se dig le. Fast det var inte då jag blev kär i dig. Nej, inte än.
Men den tredje dagen förstod jag att du var speciell.
Men då saknade jag något annat istället...

Jag saknar den du var, inte den du är nu. Den du var då. Den personen som log åt mina skämt, den som fick fjärilar i magen, den som tog min hand och höll den hårt. Den som var tyst och blyg, den som frågade försynt, den jag fick ta hand om. Den du var då. Den du var med mig.
Men det blir bäst så. Att jag får se dig. Att jag får läka mig. Att det får krossas, att det får brista. Illusionen om dig. Jag ska inte sakna något som inte var sant.

Stranden. Det var du och jag. Det var vi. Det var då.
Det är över
X

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar