Idag vaknade jag klockan 8 med extrem ångest. Inte riktig ångest alltså, jag är inte deprimerad (hatar att använda det ordet men ni fattar vad jag menar), men en riktigt go mix av "det är måndag/livet är slut/något hemskt har hänt/jag vill inte gå ur sängen". Utan att jag egentligen är ledsen över något. Ellinor åker ju inte hem förrän imorgon, jag har vanligtvis inte måndagsångest (säger som Madcon - weekend on the night, don't worry about a thing) (insåg dock nu att de inte alls sjunger det utan "we can owe the night", fail -.-) och jag har två kul grejer planerade idag. Skumt. Det tog en halvtimme innan jag faktiskt blev glad efter att jag vaknat. Oh well. Måste ha drömt något jobbigt. Segt.
Hur som helst. Frukost med Ellinor, gym och jobb. Renate bjöd på kanelbullar. Efter min andra bulle häver hon ur sig att det är ca 400 kalorier i varje. Jag tog en tredje. Yolo liksom.
Jag är utanför mig själv
Det har tagit över mig
Sötman, det lite sura och det väldigt väldigt starka
Det är vad jag är, en eftersmak
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar