Halvtid

Halva sommaren har gått. Det känns väldigt konstigt. Första veckorna tillbaka i Oslo var lite sisådär, jag saknade Cessna och ville mest fortsätta livet som vanligt (hemma) i Halmstad. Men nu. Nu är jag fast. Chefen frågade om jag ville stanna kvar efter sommaren. Det tog en liten genomgång i min hjärna innan jag svarade.

Åååh, Oslo, det är så speciellt här! Det är så mycket nytt hela tiden, det finns så mycket trevliga, spännande, intressanta människor i den här staden. Jag vill trycka på paus, andas in det här lite till, slippa tänka, bara känna känna göra göra. För det är det man kan här. Ingen press, bara släpp allt.

Men, ja jag vet, man kan inte bara pausa allt, släppa allt, glömma allt. Verkligheten hinner alltid ifatt en. Det riktiga livet kommer tillbaka. Snart. Inte snart, Halvtid. Vi har ännnu mycket tid på oss. Men jag kommer sakna det, jag saknar redan all tid jag inte haft. Att det tog så lång tid, att minnas, att slappna av, att glädjas åt det planlösa. Att bara släppa, känna att allt är möjligt, allt går och inget spelar någon roll imorgon. Det här är det som räknas, just nu, just idag, just för mig.

Det är svårt att förklara, jag vet inte om du förstår. Det är en befrielse. Alla krav, alla måsten, alla kontrakt. De finns inte längre. De ligger kvar, där borta. Allt är som det ska vara. Ingenting är säkert. Och det är underbart. Det är såhär man verkligen tar chansen, såhär man når dit man vill och såhär man lyckas. Det finns ingen annan, bara du, bara detta runtomkring oss. Allt som spelar någon roll är det vi har inne i oss just precis nu.


Det är nu vi lever.

Designed, to keep me discreetly neatly in the corner
You'll find me with the flora and the fauna and the hardship
Back a yard is where my heart is
Still I find it hard to depart this Big City Life