Det är måndagmorgon. Igen. Mörkt ute, snön ser ut att ha en extra stark dragningskraft till jorden. Det är vitt överallt, men här finns inga träd med gnistrande vita grenar. Bara vita hus, vita bilar och vita trikkar. Svart himmel.
Jag gillar ju inte Håkan Hellström sådär extremt speciellt mycket, men nu spelar de "Kom igen Lena" på radio. Och det gör mig väldigt glad. Texten är lite fin, man blir lite glad och hoppfull. Våren kommer komma igen. Ljuset kommer komma igen. Kärleken kommer komma igen.
Det är en fin tanke, jag tror jag tänker den ett tag.
Sluta dröm om det ljuva livet,
(vi kommer aldrig va med om det)
Och be aldrig mer om ursäkt
(för sakerna du aldrig gjorde)
Men det äter upp dig när du
ligger i din säng.
Åh gud det gör så ont att nåt
så nära kan va så långt bort.
Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Wo-oh!
Jag vet att de bara är fantasier
och nu är hon i mig.
Och kommer alltid vara.
Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri,
men det struntar jag i
för vi dansar och du har så mjuka läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar