Ibland när jag beklagar mig över att jag är stressad eller inte hinner hitta på saker därför att jag har så mycket att plugga, kan folk säga saker som "varför klagar du, du har ju själv valt att ta så många kurser" eller "jamen plugga mindre då, så att du får mer tid till annat". En del verkar bli irriterade över min, enligt dem, självvalda stressfyllda situation. Jag förstår dem, för jag har också svårt för folk som klagar utan att förändra sin situation, och när den dessutom är självvald, ja då borde man väl för f** inte klaga. Eller?
På appen jodel är det också ofta så att studenter skriver om sin tentaångest, CSN-bidrag eller bakfylla. Och ja, detta är till stor del "lyxproblem" och ja, till stor del är detta självvalda problem som vi hade kunnat undvika. Ingen tvingar oss att plugga, ingen tvingar oss att ta CSN, ingen tvingar oss att sova för lite. Men bara för att jag själv har valt något, innebär det ju inte att denna sak automatiskt aldrig någonsin kommer innebära stress, motgångar eller tvivel.
Jag kan välja att hålla i en orm, även om jag har fobi för det. Jag kan välja att prata inför en stor folkmassa, fastän jag vet att jag kommer att vara jättenervös innan. Jag kan välja att ta ett visst jobb därför att jag "behöver" (eller vill, vem behöver egentligen) pengar, även om jobbet i sig är dötrist. Ni som jobbar, ni klagar väl också över era jobb ibland, och har ni inte faktiskt sökt de jobben på eget bevåg? Vi måste välja att göra jobbiga saker för att kunna utvecklas. Vi måste själva ta ett beslut att frivilligt genomföra något som vi vet kommer vara svårt, stressfullt och till och med visa sig vara omöjligt. Men vi måste försöka. Och för att försöka oss på att klara våra utmaningar kanske vi behöver klaga en del. Vi behöver utbyta tankar, reflektera, analysera den egna prestationen och få utlopp för våra frustrationer.
Mer än något behöver vi ändå hjälp och stöd. Att veta att någon finns för en att lyssna, stötta och hjälpa en. Nej, jag vill inte att du plugga 175% åt mig, det vill jag faktiskt göra själv. Men jag vill att du finns där för mig, som stöd och inte som någon som erbjuder den enklaste vägen ut.
Tycker att Kelly Clarksons Stronger passar rätt bra här så länkar den. Nu, tillbaka till pluggandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar