Igår såg jag Despicable Me. Den var bättre än jag trodde, och de där små gula är ju rätt söta. Dock lite too much, det känns som att de har ansträngt sig hur mycket som helst. Men. Kul film.
Hur som haver, jag tänkte ägna resten av utrymmet i detta inlägg åt det här med resor. För några dagar sedan skrev jag ju ett inlägg som handlar om att resa och att man har vissa resmål som man "måste" dra till utan att man kanske egentligen vet varför. Jag har många vänner som jobbar, backpackar i flera månader, pluggar eller är au pair utomlands. Större, längre, coolare upplevelser helt enkelt. Men hur mycket är detta något man vill för att det är något man längtar efter, något man tycker om och brinner för, och hur mycket är det för att man vill visa världen att man gör något av sitt liv? Ja jag åkte till Asien i två månader. Ja jag har bott utomlands i två år. Ja jag reser minst en gång varje år. Men ibland frågar jag mig ändå varför. Och varför jag inte reser mer om jag nu tycker det är så roligt. Jag har haft en massa planer det här året, tänkt ut en massa ställen jag vill besöka och saker jag vill göra. Ändå kom jag inte längre än till Oslo.
En kompis berättade häromdagen om sitt halvår i Australien. Jag fylldes genast av det välbekanta suget och kände "ja det där vill jag också göra". Men när hon fortsatte berätta avtog känslan. Konstant värme, dyra boenden, sunkiga, överfulla hostels och lite för mycket (och för stora) insekter överallt. Ush. Näe. Det låter drygt. För, helt ärligt, jag åker hellre på glassig semester och surfar, solar och äter glass i Australien, än att bo på hostel i 6 månader med en massa svettiga okända männkor och jobba så att man nästan har råd att äta (ja jag överdriver lite). Okej, det är en annan upplevelse att jobba och bo på ett visst ställe än att bara åka dit på semester, och ja det hade varit kul att jobba på tex en farm. I typ tre veckor. Max. Men egentligen. Jobba på en farm kan jag göra i Sverige med. Det är bara lite kallare.
Point being, att göra saker för att alla andra gör dem, för att man ska ha ett häftigt liv eller för att kunna tapetsera en hel vägg med bilder av sig själv på olika platser, vad är egentligen det roliga i det? Absolut, man ska ha drömmar, man ska utmana sig, prova nya saker och se andra vyer än bara torget i Laholm. Men det är ingen stress, och man är inte en sämre person bara för att man inte har dykt med hajar eller hoppat fallskärm. Vi har alla våra egna preferenser, och faktiskt, att göra sånt man inte riktigt vill tar ju bara tid från det man verkligen vill göra.
Att svimma av rädsla halvvägs ner genom luften känns ju ganska meningslöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar